ONÅD AV Coetzee

En bok som börjar ”så där”. David Luries liv, beskrivning av ”begärets rättigheter” var rätt så ointressant för mig. Medelåldersmän som skriver om den sexuella lusten, begäret… Uh, inte alls läsning som jag förväntade mig!
Men, besvikelsen vände sig snart till beundran när jag möte Lucy, Davids dotter. Och Lucy fascinerar mig väldigt mycket. Det var några år sedan jag läste ONÅD- jag tror att det var i samma väva som Coetzee fick Nobelpriset så det är ett antal år sedan jag läste den. Men ofta, väldigt ofta tänker jag på Lucy! Ibland förstår jag henne exakt men ofta inte alls. Eftersom denna bok berört mig så mycket att jag tänker på den även idag, flera år efter att jag hade läst ut den, känner jag att jag vill rekommendera den för andra. Kanske berör boken mig särskylt mycket för att jag upplevt krig – jag vet inte. Personligen anser jag att ONÅD är en fantastisk bok. Läs den om du har tid över! 
Läs mer om ONÅD och Coetzee här 

Res till Barcelona i jul

Jag har aldrig varit i Barcelona.  Nu vill jag dit – kanske i sommar! Håller just nu på med Idefonso Falcones ”Katedralen vid Havet” (varför måste jag recensera innan jag läst ut, det gjorde jag visst sist också).

En underbar och gripande berättelse om Arnau Estanyol som vi får följa från födsel i en trälfamilj till en rik man i samhällets toppskikt.

Jag kan  se ljuset från havet sila in genom den nya folkets katedral Santa Maria som står under uppförande, känna smärtorna hos de män som bär stenar till katedralbygget och skräcken hos trälarna när herrefolket skall utdöma bestraffningar efter eget godtycke men samtidigt också en enorm kärlek mellan två bröder och deras mycket hårda resa till vuxenlivet. Pesten skördar offer, kriget närmar sig och inkvisitionens straff väntar alla kättare.

Efter att ha varit inne i en deckarperiod med norska och svenska förtecken är det en befrielse att resa till 1300-talets Spanien och ett Barcelona med 40 000 invånare, ofantligt stort på den tiden. Följ mig på denna resa, ett bra val!

En kinesisk cliffhanger

Just nu lyssnar jag på Henning Mankells ”Kinesen” (läs mer på Adlibris). Jag är inte mer än halvvägs in i boken, men tänker redan nu rekommendera denna mycket välskrivna och intressanta thriller.

Två berättelser löper parallellt, i nutid handlar det om domare Birgitta Roslin från Skåne som av olika anledningar åker till Härjedalen där flera extremt brutala mord skett i en liten by där hennes mor växte upp. Det visar sig snart att alla mördade är avlägsna släktingar till Birgitta. Vi får även en häftig historielektion i 1850-talets Kina och USA med slavhandel, missionärer och ett myllrande Kanton tillsammans med järnvägsbyggande i Nevada och de umbäranden detta innebar.  Denna mörka historiska berättelse kommer att vävas samman med det minst lika mörka nutidsdramat. 

Varje kapitelavslut är i äkta cliffhanger-stuk och således är boken omöjligt att lägga ifrån sig. Ska du bara önska dig ett hårt paket från tomten så är saken klar!

 

 

 

Än är inte apokalypsen här

Har just avslutat Stefan Fölsters ”Farväl till Världsundergången”. Mycket intressant läsning där myter om växthuseffekten blir punkterande, men där andra intressanta vinklingar tas upp.

Stefan ställer frågan om debatten om växthuseffekten blivit för enkelspårig. Om ändå katastrofen inträffar, har vi då en beredskap för den – eller är vi bara beredda att moralisera över andras livsstilar.

”På jorden finns 500 vulkaner varav en har utbrott i snitt varannan vecka. En och en halv miljon jordbävningar sker per år, varav en stor jordbävning var tionde dag. En tsunami korsar Stilla Havet var tredje månad. Ungefär 1500 stormar pågår ständigt runt klotet. Elva blixtar träffar marken varje sekund. En tornado äger rum var sjätte timma. En omfattande cyklon slår till vart fjärde dygn”.

Trots att antalet naturkatastrofer ökat från ca 100 st 1974 till 427 år 2006 så dör allt färre människor.

”Sedan 1900-talets första decennium har antalet dödsfall på grund av väder och naturfenomen minskat med 85%. Tar man dessutom hänsyn till befolkningsökningen har risken för en enskild person minskat med mer än 96% …….. Naturkatastrofer får väldig uppmärksamhet när de inträffar, men de står idag bara för ca 0,04% av samtliga dödsfall globalt.”

För en analytiker som mig känns denna bok som balsam för själen!
Andra bloggar om: växthuseffekten och naturkatastrofer

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Nu har jag läst Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Vilken fantastisk bok! Den är varm och samtidigt eländig. Långsam, begrundande och fylld av krigets fasor. Människoporträtten är fantastiska där ingen är helt god eller helt ond, alla är helt enkelt mänskliga. Även den misshandlande maken ges ett mänskligt drag, och det är inte lätt!

Boken utspelar sig i Afghanistan (liksom hans tidigare bok Flyga Drake som även den var helt fantastisk) och i centrum står en kvinna som heter Mariam och hennes levnadsöde som utomäktenskapligt barn, tidigt bortgift med misshandlande man, och sedan vänskapen med nya hustrun Laila. Men människoödena är samtidigt ett sätt att visa upp Afghanistans historia och alla krig med tillhörande fasor.

Aldrig har jag fått en känsla för krig så som av denna bok! Min förståelse för människor som har flytt hit från krig har definitivt fördjupats! Medan jag läste boken undrade jag hur någon som lever mitt i krig med bomber och eldgivning över huvud taget kan koncentrera sig på något annat – det är så mycket sorg och rädsla som överskuggar allt. 

1994 reste jag genom Pakistan, och vid gränsen mot Afghanistan (utanför Quetta) besökte jag ett afghanskt flyktingläger. Intrycken därifrån har följt med mig sedan dess, men nu har Hosseinis bok Tusen strålande solar kastat nytt ljus över mina erfarenheter. Det är inte ofta en bok lyckas förändra egna historiska upplevelser!

Jag känner mig tacksam över att ha fått ta del av dessa människors liv. Jag vet – det är fiktivt! Men vanligtvis läser jag främst verklighetsbaserade historier, och denna måste tillhöra den genren även om det är en roman. Jag är övertygad om att det finns många Lailor och Mariammer i Afghanistan, och boken är en utmärkt skildring av landets historia. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna grymma men mänskliga historia. Om du är sugen på att läsa den så kan du försöka vinna den (tävling fram till 2 nov). Jag har bara läst ett biblioteks ex, men jag hoppas vinna ett eget ex för detta är en bok jag säkert kommer vilja läsa igen.

Intressant? Läs andra bloggar om: Khaled Hosseini, Tusen strålande solar, Flyga drake, och böcker.

Intresserad av Sören Olssons ”Prins Annorlunda”

Prins Annorlunda

Jag har blivit nyfiken på en bok som heter ”Prins Annorlunda” där två föräldrar beskriver hur det är att leva med ett barn som har Downs syndrom. Jag minns när jag själv var gravid med första barnet ofta tänkte tanken att han/hon kanske skulle ha Downs Syndrom. Jag vet inte varför jag tänkte så, men det kändes förmätet att anta att allt skulle gå ”perfekt”. Det som var intressant när jag tänkte så här var att jag i djupet av mitt hjärta kände att det skulle vara helt ok för min del. Ända sedan jag läste ”Stekta gröna tomater” har jag sett barn med Downs Syndrom som en speciell gåva. Idge Threadgood (hette hon väl? Det var så länge sedan jag läste boken.) fick en son med Downs syndrom och hon tyckte själv det var Guds gåva – för ingen hade en snällare och gladare pojke än hon! Alla barn är helt enkelt underbara på sina sätt!

Därför tror jag att den här boken är en gåva, och jag ser fram emot att läsa den. Jag har redan läst ett provavsnitt – och genast blivit extra intresserad. Språket känns rakt och ärligt. Jag tror på den här boken!

Även boken ”Bilden av Phoebe” av Kim Edwards som jag recenserat tidigare beskriver ett barn med Down syndrom, där fördomar ställs mot kärlek och tron på mänskligheten.

PS. Jag tror starkt på ett motto som passar bra här: ”Det är inte bättre, det är inte sämre. Det är annorlunda”.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Prins Annorlunda av Sören Olsson

Ugly blogg

Om man letar rolig blogg att läsa, kan man gärna gå hit.

Annika Bengtzon väcker känslor

När jag för något år sedan började läsa Liza Marklund, tyckte jag att hennes sätt att skriva, ordval, etc. var så hm, amatörmässigt på något sätt. Det var Asyl som jag började läsa då och det kändes som om det var ett barn som hade skrivit boken. Jag orkade inte läsa den. Tyckte det var dåligt skrivet.
Sedan fick jag i mina händer, av en slump hennes första bok om Annika Bengtzon. Idag, några böcker senare är jag helt fast! Jag står först i kö när ny bok om Annika utkommer. Jag sparar – alltså läser långsamt för att kunna njuta av boken längre och inte sluka boken efter två, tre dagar. Liza Marklund har lyckats skapa en person som väcker känslor. Hennes beskrivning av Annikas familjförhållanden, känslor för barnen, funderingar kring samhällsfrågor… är helt slående, tycker jag. Just nu läser jag En plats i solen. Sparar, bara några sidor i taget, för att kunna umgås med Annika lite längre. Så, det här att Liza Marklund inte kan skriva – det tar jag tillbacks. Alldeles fel av mig. 
Andra bloggar om: Liza Marklund och Annika Bengtzon

Läs SVD:s recension av En plats i solen här

Patient 67 av Dennis Lehane

Läste kanske för något år sedan Patient 67 av Dennis Lehane, och den var ruggigt bra. Hade Hitchcock levat hade han nog blivit sugen på att omvandla den till filmduken. (För övrigt filmatiseras den just nu med bland andra Leonardo di Caprio i en av huvudrollerna. )

Lehane, som är en amerikansk författare, är aktuell med ny bok på svenska: Ett land i gryningen som får lysande recensioner i DN:

en stark och levande skildring av det tidiga nittonhundratalets USA, med avskyvärda rasmotsättningar, förtvivlad fattigdom och en brutal våldskultur
…
historisk underhållning av högsta klass

Dock sågas översättningen. Kanske dags att fräscha upp engelskkunskaperna då, och läsa originalet?

Ska JAG läsa om vampyrer…?

Under de senaste veckorna har ett hål i min bildning fyllts. Tydligen. För jag tycks vara den enda som aldrig hört talas om John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in. På tjejmiddagen häromveckan var det två som diskuterade den – två förnuftiga kvinnor som inte läser ”vad skräp som helst”. Så jag studsade när jag förstod att det handlade om vampyrer. Åtminstone den ena hade fått tips om boken från en kollega – och det kanske många måste få? För jag förstår varför jag kanske inte hört talas om boken eller författaren tidigare – står det vampyr i en bokrecension läser jag knappast vidare. Men NU läser jag om denna bok överallt – har tydligen filmatiserats (läs mer i DN och SvD), och har redan haft bejublad premiär – i USA?! Och har svensk premiär på fredag.

Så nu är jag ju vansinnigt nyfiken på att läsa denna bok – sån tur att jag fyller år i nästa vecka . Återkommer med rapport på denna plats inom kort (får jag den inte köper jag egen födelsedagspresent…).